Hörneå bys hemsida www.becken.se
Då Hörnefors blev eget gäll
Denna artikel har ursprung i bybon Estrid Bohlins "forskningslåda". Där hittades många intressanta saker, varav vi här tar del av en intervju. Den som utfrågades var prästen som tillsammans med företaget Mo & Domsjö AB byggde upp samhället Hörnefors och sågverket på Norrbyskär - Klas Sundelin.
Bild 1. Klas Sundelin (f1873, d1949), en kyrkoherde som värvades till Hörnefors av Frans Kempe vid tidigt 1900-tal. Han verkade fram till 1944 varefter hans roll övertogs av kyrkoherde Einar Bohlin.
Man slås av att tiderna förändrats, både samhälle och språk. För stunden är tron att det är Estrid själv som gjort intervjun och skrivit texten. Estrid vad svärdotter till den nya prästen Einar Bohlin som efterträdde Klas. Tiden är vid mitten av 1940-talet. Begreppet copyright är passerat efter dryga 70 år. Vi adderar några bilder ur tidigare artiklar på området. I bildtexterna ges länkar till mer läsning.
Bild 2. Brukskyrkan från 1700-talet, en bild från artikeln Midsommarafton 2015. Läs mer i originalartikeln om Catharina Margareta Sundén - på Bruket.
Det som hittades i Estrids låda är en karbon-kopia till det som skrevs på en skrivmaskin. Dessa begrepp, karbon och skrivmaskin, är det många unga läsare som inte stött på. Med ett karbonpapper mellan bladen i skrivmaskinen fortplantade sig trycket till bakomvarande papper. Hade man tur kunde man addera ytterligare papper och karbon så att antalet kopior blev några till. Det förtryckta brevpappret gav följande uppgifter:
Skolexpeditionen
Hörnefors
Tel. 118
Texten berör flera detaljer i Hörnefors historia, inte minst uppbyggnaden av samhälle och församling och bådas relationen till Hörnefors Sulfitfabrik och grundare Frans Kempe. Att bryta ut en ny församling - Hörnefors - var en känslig fråga i relation till Nordmalings församling som förlorade ett skatteunderlag i fabrik och arbetare. Även skolan berörs i texten som då hade en nära relation till kyrkan. På Becken-Webben finns en egen titelsida och artiklar om skolväsendet.
Bild 3. Hur ”nya” kyrkan i Hörnefors blir till med start år 1906. I bildens bakgrund ses diverse träställningar, där kyrkan kommer att stå något år senare. Se länk till originalartikel.
Syftet med texten är oklart. Kanske var den avsedd för en dagstidning, eller en skrivelse inom Mo & Domsjö AB. Kanske var det en uppgift för en elev eller lärare vid skolan i Hörnefors att intervjua den avgående prästen. Denna artikel kan komma att kompletteras med muntliga uppgifter av Estrid Bohlin. Texten är lång men återges här ordagrant med dåtidens formuleringar, talstreck, styckebrytningar och täta kommatering.
Då Hörnefors blev eget gäll och den nya tiden
Prosten Klas Sundelin berättar minnen från sin 36-åriga herdetjänst
- Det är en rolig prick till präst, som vi fått. Han är inte rädd för någon, inte heller för mig som alla springer omkring och bugar och krusar för… Den store industriledaren, dr Frans Kempe, lär ha fällt det yttrandet när dåvarande brukspredikanten Klas Sundelin tillträdde sin befattning i Hörnefors. Den gången visste nog inte dr Kempe hur sant han egentligen hade. Men det är inte hela sanningen om församlingsherden i Hörnefors, som outtröttligt tjänat sin hjord i 36 år. Till hans oräddhet kan läggas vidsynthet, godhjärtenhet, skarp intelligens, rik humor och innerlig förståelse för allt vad människan heter.
- Församlingsborna hyser också den djupaste respekt och den varmaste tillgivenhet för honom. Namnet Klas Sundelin är oupplösligen förenat med Hörnefors. Många Hörneforsbor har varit med om och sett såväl den kyrkliga organisationen som den kommunala ta gestalt under hans insiktsfulla och kloka ledning. Prästen i församlingen har nämligen inte suttit begravd bakom böckernas mångfald, glömsk av livet omkring sig. Oftare har han synts, där något av vikt varit å färde, och hans ord har respekterats och varit normgivande för många inflytelserika personer. Men även arbetarna har gärna lyssnat till hans ord. Nog har stämman allt som oftast varit kärv men varm förståelse har lyst i blicken och rakryggad handling har varit ett med orden. Det är inte få konflikter mellan arbetsledare och arbetsledning som klarats upp på samförståndets och den inbördes respektens goda, trygga väg, tack var prosten Klas Sundelin.
- Själv är han emellertid anspråkslösheten själv. Han avskyr hjärtligt allt kretsande kring den egna personen. Han har tagit med och motgång under de gångna 36 åren med det lugn den får som har en större uppdragsgivare än sig själv. Men om gamla tider komma om minnena från nu förflutna år, visst kan han berätta därom, nu när han står redo att lämna sin jord. Och så en vacker marsdag, då det droppar vårligt från träden och Hörnefors unga garde spelar kula på de bara vägbitarna, som ungar i den åldern gjort i alla tider, sitter vi där i det trevna prästatjället med nestor bland Västerbottens präster framför oss.
Bild 3. Invigningen av Hörnefors nya kyrka, sedermera Rosornas Kyrka Pingst 1908. Se mer i originalartikel.
När Hörnefors blev egen kommun
- Församlingsbildningen fem år efter det jag tillträtt brukspredikanttjänsten blev ganska dramatisk, säger prosten med ett leende drar över hans ansikte. Hörnefors hade ju gått stadigt framåt under dessa år, sedan doktor dr Frans Kempe övertog Hörnefors gamla järnbruk med tillhörande skogsfastigheter och behovet av en fast organisation såväl kyrkligt som kommunalt gjorde sig gällande. Kyrka fanns ju redan. Den hade dr Kempe låtit uppföra 1908, och nu ville han, att jag skulle företa en grundlig utredning av frågan om utbrytning av vissa delar av såväl Umeå landsförsamling som Nordmalings församling för att bilda både en egen kyrkoförsamling och en självständig kommun med centrum kring den nya kyrkan.
Bild 4. Invigningen av Hörnefors nya kyrka, sedermera Rosornas Kyrka Pingst 1908. Observer stavningen "Pingsthälgen".
Vi hade sammanträden i de byar, som ansågs höra till den föreslagna nya församlingen och kommunen och förslaget rönte livligt bifall från allan håll utom från Nordmalings församling, som inte ville släppa den goda mjölkko bolaget utgjorde. Emellertid biföll k.m:t den underdåniga ansökningen den 20 december 1912 och den segslitna frågan kom ur världen. Hörnefors fick lova att punga ut ett skadestånd till Nordmaling på över 100.000 kronor. Den nya församlingen förpliktades nämligen att inte blott avstå från all gemensam egendom inom moderförsamlingens gränser utan även att, dels inlösa det båda skolhus, som fanns inom det utbrutna området, dels betala 45 % av kostnaderna för Norrfors kapell, begravningsplats och prästgård.
Men den nya församlingen fick god start genom Mo och Domsjö Bolags storartade och frikostiga beslut att överlåta både kyrka och prästgård samt alla av bolaget uppförda skolhusbyggnader och lärarbostäder i Hörnefors. Värdet av den gåvan torde vara minst 275.000 kronor. Upprepade gånger sedan har såväl församling som kommun, när det gällt att lösa någon viktig fråga, fått kraftigt handtag av Mo och Domsjö Bolag.
Bild 1. Kyrkskolan i Hörnefors – eller- den på Norrbyskär som är ungefär samma byggnad? Fotot togs av Becken-Webbens historiska fotograf Algot Engström, kanske framåt 1930.
Skolväsendet utvecklades
Det har varit synnerligen roligt att arbeta, såväl kyrkligt som kommunalt. Jag fick god användning för de lärdomar jag inhämtat under min tid som präst i Arvidsjaur, där jag beklädde posten som kommunalnämndens ordförande. Skolväsendet var det si och så med i Hörnefors kommun. Det fanns, när kommunen bildades, endast mindre folkskolor. Nu finns ingen sådan men däremot sju (tidigare nio) fasta folkskolor. Den kyrkliga organisationen har ju även utvecklats. Sedan 1938, alltså efter nya löneregleringens genomförande, är vi två präster, som sköter den andliga vården. Det roliga med alltsammans, är, att alla beslut, vad den än nu gällt, kyrkligt eller kommunalt, har kunnat fattas enhälligt. Inte stämmobeslut har överklagats….Roligt komma till Hörnefors
Det var roligt att komma till Hörnefors som brukspredikant, säger prosten. Den som kallade mig, dr Frans Kempe, hade en positiv inställning till kristendomen, och han var en klok och förståndig karl, som motiverade inrättandet av brukspredikanttjänsten med orden: ” så mycket har jag lärt mig under mitt liv som industriledare, att får man inte kärntrupp av arbetare, som är kristna, kan man gott sluta upp med att syssla med industri”. Denna inställning gjorde han heller aldrig avkall på. Han var en enastående arbetsledare, som ville var man rätt, och även om vi ibland hade heta duster med varandra, fördjupade vår vänskap med åren och blev allt förtroligare. Innerlig vänskap och aktning hyser jag även till nuvarande chefen.Mellanhand arbetsgivare-arbetare
Prosten dröjer gärna vid åren som gått, då Hörnefors historia inte kunde skrivas på så många blad. Han tycker inte om att tala om sin egen medverkan i händelser, som blivit av betydelse för bygden och folket, men andra vet berätta hur prostens ord vägt mycket tungt i vågskålen i olika sammanhang. Och de, vilkas talan han fört har nog också, om ej tillfullo kanske, vetat att uppskatta hans oräddhet och omutliga sanningskärlek. Därom ger en adress underskriven av så gott som alla arbetare vid Bolaget ett klart besked. Han fick den förresten för inte så länge sen. Det var när Norrbyskär hotades av sågverksdöden. Då var det en man med skarp blick för realiteter, som ingrep i händelsernas utveckling.- Nog har vi råd att förlora skattekronorna, men vi kan ej tåla att ha arbetslösa, så föllo hans ord. Och det vore mycket att säga om den uppgörelsen, men man ska respektera en gammal mans önskan. Församlingsborna, och speciellt de som berördes av denna sak, de vet nog bäst vem som äras bör….
Det visste också Karl Kempe, då han vid ett speciellt tillfälle avtäckte hans porträtt, och tackade honom för att Norrbyskären räddats.
Tacka inte mig, men tacka Klas Sundelin. Där gjorde han en stor insats….- Ja, nog har Kemparna tålt mycket av mig, alltid, säger prosten och humorn lyser i ögonvrån. Karl Kempe frågade mig en gång om jag egentligen visste vad det var hos mig, som gjorde att dr Frans Kempe knöts till mig med verklig vänskap.'
- Att jag var så uppkäftig! svarade jag.
- Det var ett fult ord, men det var huvudet på spiken, svarade Karl Kempe….
Det har varit utmärkande för Kemparna att de tålt att man talat öppet utan krusiduller. Det är ett språk, som män förstår!
En god förkunnare
Vi sitter i prästgårdens vardagsrum, varifrån man ser kyrkans brunröda siluett avteckna sig mot marshimlen. Det är där främst som prosten Sundelin fått föda sin hjord med livets Ord. Till sina många goda egenskaper kan han få foga ännu en, som kanske för en präst inte är den minst viktiga: han är en god förkunnare! Hans far var präst och alla sönerna, fem stycken, har blivit präster.- Sannerligen inte av tvång, säger han, och det flammar i ögonen. Far var en underbar man. Han sa inte så mycket, men han levde kristet inför våra ögon. När vi for till Uppsala förmanade han oss inte, men hans: ”pojkar, ni vet att jag litar på er”, betydde mer för oss än långa förmaningstal. Det andliga arvet på mödernet var inte sämre.
- Mor var en from kvinna. Hon var mycket glad och livlig, min fars direkta motsats. En bedjare som få och underbara bevis på bönhörelse kunde hon berätta för oss. Det stora och outsägbara flyttade in i vår vardagsvärld och blev ett med oss….
Han har väl förvaltat sitt andliga arv
Prosten Sundelin har väl förvaltat sitt andliga arv. Ingen torde bli behöva bli svältfödd som sitter under hans predikstol. Den komma som är förankrad i det centrala i kristendomen, tappar aldrig kontakten med det innersta hos människan. Han kan ständigt vara aktuell, finna resonans….- Även om det kyrkliga arbete inte är alldeles utan besvikelser i min församling, säger prosten och ser hän mot kyrkan, så rymmer det mycket, som man har all anledning att vara tacksam för. Det är ju en gammal västerbottnings bondekultur här, och folket har ärvt en utomordentlig aktning och vördnad för kristendomen som vårt folks grundval. Det har kommit till synes med än en gång.
Sedan finns här ett aktuellt kyrkligt problem: samarbetet mellan kyrkan och fosterlandsstiftelse. Jag har inte funnit någon anledning att bilda så kallade kyrkliga kretsar, där det funnit stiftelseföreningar, som står lojalt mot kyrkans gärning. Det är aldrig fruktbärande för en församling som söndring uppstår. Ett ömsesidigt förtroendefullt samarbete är det bästa förutsättning för att vi skall kunna nå vidare ut…. Denna samarbetsvilja fick förresten ett eklatant uttryck på min 70-årsdag, då alla stiftelsens föreningar uppvaktade med en adress med tack för visad förståelse och tjänstvillighet. Pengarna, som åtföljde adressen, skänkte till svenska kyrkans mission.
Vissa drag i församlingslivet inger farhågor
Det finns dock andra drag i församlingslivet som inger farhågor. Vemodigt är, att så många som säges ha ett högt ideellt mål i sikte, inte har större förståelse för söndagens helgd. Det är ofta svårt att få dem, som arbeta i ideell verksamhet att förstå detta. Ungdomen och det moderna nöjesraseriet vållar också bekymmer. Men det är underligt i alla fall, säger prosten varmt, att när något bråkigt kommer på, sjukdom och besvärligheter, då är inte vägen till präst och kyrka så lång…
Ska jag sammanfatta mina minnen och upplevelser härifrån, så kan jag det väl knappast i några ord, men jag är tacksam för de 36 åren. De har bjudit glädje, bjudit sorg, men mest glädje ändå. Jag önskar min efterträdare allt gott i ämbetet. Det är en bra präst som församlingen med förtroende kan vända sig till. Hoppas nu att han snart får en ny prästgård. Vi har utdebiterat medel i två år, så pengar finns. Nu tycks svårigheterna att få byggnadslov vara stora. Men det bli väl så småningom, säger han, och för oss omkring från rum till rum. Prästgården här är otidsenlig nu.
Kontakten med mina kära församlingsbor kommer jag alltjämt att uppehålla. Jag far ju inte utrikes utan till Umeå. Många välmenande församlingsbor har velat att jag skulle bosätta mig här, men det ska jag inte göra.
Det blir tomt efter prosten i Hörnefors
Medarbetaren kastar fram att prosten bör skriva memoarer. Det bör finnas stoft för flera böcker. Men prosten skakar på huvudet…. och hans kära hustru, som stått vid hans sida troget alla dessa år, ser nästan förfärad ut. Visserligen är Sundelin snart 71 år, men den andliga vigören och spänsten är stor, och han synes har rika förutsättningar att kunna ge intressant glimtar från sin långa prästagärning. Inte bleve det en tungläst och torr avhandling, så mycket är säkert. I sina memoarer skulle prosten kunna skildra oerhört intressanta upplevelser, som han berättade för medarbetaren de hastigt flyende eftermiddagstimmarna, men som hon inte förmått att ge uttryck åt, därför att de förlorar på att återges av någon annan än prosten själv.
För dagens läsare känns nog texten främmande. Det är just detta som ger intressanta historia. Tiden bakåt är inte långt borta, tiden framåt går fort, i morgon är denna artikel historia.
Gunnar Engström, 2021-07-25
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se